elbrundino

En gång för länge sedan började både kreti och pleti använda sig av en uppfinning som kallas internet. Då fick både kreti och pleti lära sig att det fanns vissa regler för hur man bör uppföra sig på detta världsomspännande nätverk. Det hette till exempel att man ska undvika att SKRIVA MED VERSALER, eftersom man då kan få för sig att den som skriver SKRIKER! Men hur kan man veta att den som skriver inte SKRIKER? Konstnären Bror Hjorth hörde på sin ålders höst dåligt och talade därför MYCKET HÖGT, i tron att han inte hördes annars. Det kanske inte är samma sak som att skrika, men jag är ganska säker på att herr Hjorth skulle ha använt versaler om han hade haft tillgång till internet. Bara som ett exempel, alltså.

Det hette också att man bör tänka efter innan man skriver något som potentiellt kan nå en miljard ögon och hjärnor. Det är förstås en befängd regel. Om man tänker efter före så går man ju miste om den där skönt impulsiva känslan som bara en i affekt skriven harang kan ge. Den som, i likhet med mig, tror på att den största konsten skapas i ögonblicket förstår säkert vad jag menar.

Ytterligare en regel: Undvik personangrepp och var saklig. Även den, sammanslagna, regeln uppfattar jag som en aning förlegad eller åtminstone inte i takt med verkligheten. Det viktiga är att provocera andra människor – och saklighet är alldeles förfärligt tråkigt. Och så har vi det som kanske är min favoritregel: Använd gärna smileys. Det är nämligen fullständigt hopplöst att i skrift uttrycka vad man egentligen menar, och därför bör man komplettera det skrivna ordet med små ansikten, exempelvis 😉 😀 och :X .
Då blir innebörden i det man skrivit genast mycket tydligare.

Nå. Internet har emellertid utvecklats och jag upplever att det finns ett behov av några nya etikettsregler eller förhållningssätt eller vad man nu vill kalla dem. Somliga är generella, andra ganska specifika. Det är några stycken, men så är internet stort också:

A: En utveckling av smileys kallas emojier. De kan vara av humörtyp, det vill säga bestå av en liten bild på ett ansikte som uppvisar tecken på glädje, sorg, finurlighet, förvåning etcetera. Men de kan också vara av allting-annat-typ, det vill säga vara bilder av exempelvis hjärtan, palmer, kaffekoppar och apor. Det är väldigt bra att använda emojier, eftersom de precis som smileys tydliggör vad man egentligen menar. Om man till exempel får en inbjudan till en konstutställning så kan man svara: ”Jag kan tyvärr inte komma eftersom min hund är sjuk.” Men eftersom det är ett svar som kan tolkas på väldigt många olika sätt (otydligt!) så gör man klokt i att komplettera det skrivna ordet med ett ledset ansikte, en bild på en hund och en febertermometer. Och kanske några glada gubbar som har hjärtan som ögon – för att markera ingenting särskilt.

B: Om någon ställer en fråga i någon form av forum så ska du aldrig läsa andras kommentarer innan du skriver ditt eget svar. Det kan ju hända att någon (eller kanske trettiofyra stycken) redan har presenterat rätt svar, men det viktiga är att visa att även du sitter inne med det rätta svaret. Det är så man bygger upp ett respektkapital och ett varumärke.

C: Om någon ställer en fråga i någon form av forum så är det väldigt viktigt att du kommenterar frågan även om du inte har en aning om svaret. Du kan exempelvis skriva: ”Det har jag ingen aning om.” Eller kanske helt enkelt lägga in några glada gubbar med hjärtan som ögon-emojier.
Exempel: ”Vet någon hur länge Ica har öppet i dag?”
”Ingen aning.”
”Ska chipspåsar sorteras som plast eller brännbart?”
”Vet inte. Tidningar ska i alla fall läggas i pappersinsamlingen.”
Även ett icke-svar är ett svar, som Ulf Lundell skulle ha sagt.

D: Om du ansöker om, och blir insläppt i, en så kallad ”grupp” på Facebook så måste du genast skapa ett inlägg där du tackar för att du har blivit insläppt i en så exklusiv grupp och i en så illuster skara. Det görs enklast genom att skriva: ”Tack för insläpp!” Den som vill tacka med viss emfas ser till att bokstäverna i detta inlägg framträder tydligt mot en färgglad bakgrund. Den som vill tacka med ytterligare emfas lägger dessutom till några glada gubbar med hjärtan som ögon-emojier. Det är väldigt viktigt att säga tack. Omkring 60 procent av alla inlägg i en grupp består av tacksamhetsinlägg som är mycket intressanta att läsa.

E: Om ett företag, en organisation eller någon annan lägger upp ett inlägg som du anser att någon i din bekantskapskrets borde läsa så ska du absolut inte dela det inlägget till vederbörandes privata Facebooksida. Du ska i stället skriva den personens namn (det kallas att ”tagga”) i kommentarsfältet till inlägget. Med lite tur så kan ett kommentarsfält till ett inlägg bestå av uppåt 400 namn som andra människor måste scrolla igenom för att hitta kommentarer med någon som helst substans.

F: Om någon i ett forum presenterar ett fotografi som vederbörande har tagit och som vederbörande är vederbörligt stolt över så ska man absolut inte kommentera det med någon form av detaljerat beröm över vederbörandes vederbörliga talang. Nej, man kan agera på två sätt, beroende på vem man är.
1. Om man är kreti och pleti så ska man skriva: ”Vicket vackert foto! Som en tavla!” Tavlor är nämligen alltid vackra medan det kan vara lite si och så med fotografier. (Ibland vet man inte ens vad fotografier föreställer. Så kan det i och för sig vara med tavlor också, men då är det inga riktiga tavlor. Eller i alla fall inte konst.)
2. Om man däremot är proffsfotograf, eller tror sig vara det, och i ett anfall av kollegial icke-egoism vill berömma en annan persons fotografiska försök så ska man säga: ”Snyggt fångat.” Ty så säger fotografer. Inget annat. (Fotografer säger förresten aldrig ”objektiv” heller. De säger ”glugg”. Om en fotograf säger ”objektiv” så är han ingen fotograf. Om en icke-fotograf säger ”glugg” så menar han antagligen något helt annat.) (Men det var en parentes.)

G: Om någon skriver ett inlägg som på ett eller annat sätt är otydligt, exempelvis genom att underlåta att använda emojier, så kan det vara läge att be denne att förtydliga vad denne menar. Det gör man lämpligast genom att kommentera med ett frågetecken (?). Exempel:
”Jag såg att Ica stänger klockan 21.00 på torsdagar.”
”?”
Eller: ”I går fick jag veta att Tore Skogman skrev ‘Plättlaggen’, inte Povel Ramel.”
”?”
Eller: ”I dag blir det oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås till middag.”
”?”
Genom att bara skriva ett frågetecken utan att specificera vad man uppfattar som otydligt, ger man inläggsskrivaren full frihet att förtydliga och utveckla sitt ursprungsinlägg som han eller hon behagar. Och det är ju sympatiskt.

H: Den sista och viktigaste regeln lyder: Det folk skriver behöver aldrig läsas till punkt. Det här fungerar på samma sätt som rubriken till en tidningsartikel. Bilda dig en uppfattning om innehållet genom att läsa den första meningen (ofta räcker det med ett par ord), avgör utifrån detta om du håller med eller inte (helst inte) och gå sedan till attack i kommentarsfältet. Kom ihåg att ingenting är lika tråkigt som en nyanserad bild. Eller, Gud förbjude, samförstånd.

Så där. Hoppas att ni får nytta av de här netikettsreglerna. Ni behöver inte tacka.

Read Full Post »