Låt mig berätta om Slussen.
”Nej!” skriker en massa människor nu. ”Inte en till sån där Slussenkramare! Vi har fått nog av den där högljudda minoriteten som är emot all förändring!”
Låt mig ändå berätta om Slussen. Jag gör det av skäl som ligger åtminstone en aning bortom det vanliga käbblet.
Den styrande Alliansmajoriteten i Stadshuset klubbade igenom förslaget om den så kallade Nya Slussen med blott tre rösters övervikt i december 2011. Det kan tyckas vara i sin ordning i ett demokratiskt land som Sverige – majoriteten styr. Frågan är bara om den valda majoriteten har sina väljares stöd i alla frågor som man får för sig att driva och besluta om under sin mandatperiod. Med andra ord: Lyssnar politikerna på de väljare som de är framröstade av? Låt oss aldrig glömma att vårt demokratiska system går ut på att man som politiker företräder sina väljare. Jag tycker mig allt mer ana att dagens politiker (lyckligtvis inte alla) inte i första hand är intresserade av att förbättra situationen för stadens, länets, landets eller världens invånare. De är främst intresserade av makt – och framför allt högeligen intresserade av att på ett eller annat sätt hamna i historieböckerna. Häromdagen hade paret Berglin en ruta i en seriestripp där en ensam man (det antyds att det är en kommunpolitiker) står på ett fält och ber: ”Sätt mig, o Gud, på kartan.” Och i detta fångar de exakt vad det handlar om. I min värld är en politiker någon som har visioner för ett bättre samhälle och en vilja att driva de visionerna till förverkligande, med stöd av en majoritet av befolkningen. En politiker ska inte ha som främsta drivkraft att göra sig ett namn och bli ihågkommen. Man kan tycka att det är fullständigt självklart, men det är det tyvärr inte.
Jag återvänder till Slussen. Av de 157 besvär som inkom då det gäller detaljplanen för Nya Slussen avvisades alla utom ett. Ägaren till det så kallade Glashuset, Atrium Ljungberg, fick rätt i att värdet på deras tomträtt skulle minska eftersom den planerade nybyggnationen skulle hamna mellan Glashuset och vattnet. Detta var alltså den enda orsaken till att Mark- och miljödomstolen upphävde detaljplanen i december 2012. Men häpp! Genom att ge Atrium Ljungberg markanvisning för de planerade byggnaderna och en ”justering” av tomträttsavgälden för det befintliga Glashuset under åtta år så var detta besvär inte längre ett besvär. Om det är att betrakta som en muta eller inte kan jag sannerligen inte avgöra, men för gemene man är jag rädd att det är exakt vad det låter som. Allt går att köpa för pengar. Ändå är Atrium Ljungberg förstås inte ute efter att tjäna pengar på sina fastigheter. Nej, deras arbete ”handlar om att få platser att växa och utvecklas”. Det är ju fint.
Eftersom beslutet i Mark- och miljödomstolen överklagades och Atrium Ljungberg meddelade att de inte längre hade något att invända så kunde detaljplanen för Nya Slussen godkännas av Mark- och miljööverdomstolen. Stor glädje inom Alliansen. Centerpartiets Per Ankersjö jublade över att alla pendlare nu hade segrat över ”den högljudda minoritet” som till varje pris vill ha kvar den gamla Slussen. (Uttrycket ”högljudd minoritet” är för övrigt ett pinsamt välanvänt grepp inom Alliansretoriken.) Men detta innebär inte att motståndet är brutet. Alliansen vill ha en ny, fräsch ”mötesplats i världsklass” ritad av fräcka arkitekter som kan sätta Stockholm på kartan för femtielfte gången. Att lösningen i själva verket är ful, ogenomtänkt och saboterar miljön fullständigt bryr man sig inte om. För det är inte viktigt. För att citera stadsbyggnadsrådet Regina Kevius: ”Dagens Slussen byggdes för bilar. Nu ska vi bygga för framtiden.” Och framtiden är uppenbarligen ful, okänslig och ogenomtänkt. Det är ganska läskigt hur politiker och lobbyister använder positiva, ofta fullständigt innehållslösa ord för att dupera människor. Vem kan opponera sig mot ord som ”framtiden”, ”mötesplats” och ”världsklass”?
Så kommer vi till fler tveksamheter. På de förföriska bilder som har presenterats av Nya Slussen har man häpnadsväckande nog ”glömt” eller avsevärt förminskat de byggnader som man har tänkt uppföra på Södersidan. Detta har lett till att förslaget har blivit missvisande. Men det rycker man på axlarna åt eftersom byggnaderna finns med på den modell som har presenterats. Och förresten så ska ju de där byggnaderna till största delen bestå av glas – och glas är som bekant transparent och alltså kommer de knappt att synas. Eftersom de är av glas så kan man också se igenom dem och på det viset behåller man utsikten. Jaså, det gamla tricket? Jag kan avslöja att även byggnader av glas har en interiör – och därför ingalunda är transparenta. Titta på de här bilderna och döm själva: http://www.arkitektur.se/stockholms-stads-missvisande-bilder-av-slussenprojektet
Hur är det med Nya Slussens påverkan på kulturmiljön då? Ja, här kommer nästa tveksamhet. Två sakkunniga konsulter avpolletterades i tur och ordning, av allt att döma för att de kom fram till ”fel” slutsats då det gäller konsekvenserna av byggnationen. Enligt den första konsulten utövade dessutom en projektledare inom det så kallade Slussenprojektet påtryckningar på honom för att han skulle ge ”rätt” svar. En tredje konsult kom tvärtom fram till att ett bygge bara ger ”måttliga” skador på kulturmiljön – och att skadorna dessutom mildras av att det finns andra miljöer av riksintresse från samma tid som bevaras. Det är lite som att säga: ”Visst kan vi riva Storkyrkan – det finns ju så många andra kyrkor.” På så vis får man tydligen fram ett beslutsunderlag som gynnar den egna saken – och ett underlag som de flesta är överens om är helt felaktigt, utom förstås de som har någon form av intresse av att Nya Slussen byggs. Skrämmande.
Mitt personliga motstånd mot Nya Slussen handlar inte i första hand om den anskrämliga formen och okänsligheten för miljön i den detaljplan som nu ligger, utan om hur hela projektet har hanterats. Det handlar inte bara om den allmänt arroganta attityden hos den styrande majoriteten, utan alltså även om det som åtminstone för en lekman framstår som mygel och korruption. Hör sådana här metoder hemma i Sverige? Borde man inte, typ, protestera på något sätt? Jo, det borde man. Man kan förstås göra det genom att se till så att marodörerna förlorar makten i nästa val – men då är förmodligen skadan redan skedd. De styrande i Stadshuset är ytterst angelägna om att sätta igång med rivningar och andra förberedelser redan före valet. Förmodligen för att det då är mycket svårt att riva upp beslutet. ”Men nu har vi ju börjat – då är det väl lika bra att fortsätta?” Man kan dock protestera genom att skriva på det folkinitiativ till folkomröstning angående Slussen som har startats. Om tillräckligt många skriver på så kan man alltså få till en folkomröstning där man svart på vitt får fram hur folket vill ha det – inte hur politiker och kapitalet vill ha det. Genom att skriva på så tar man alltså varken ställning för Nya eller ”Gamla” Slussen – man tar bara ställning för en folkomröstnings vara eller inte vara, och det kan man väl kosta på sig i demokratins namn? Information finns här: http://slussen.org/ombud/ (Man måste dock vara skriven i Stockholm för att få skriva på!)
Vad är då alternativet, om man fortfarande vågar hoppas på ett sådant? Jo, många menar att det absolut bästa är att behålla den gamla Slussen. Man vet som bekant vad man har, men inte vad man får. Slussen är fortfarande en genialisk trafiklösning. Och hur konstigt det än kan låta så gör den liksom inget väsen av sig. Den lyckas vara ett lågmält inslag i en känslig miljö mitt emellan två stadsdelar, trots att den mest består av asfalt och betong. ”Men det är ju stans äckligaste plats” säger många, inklusive den moderate Nackapolitikern Mats Gerdau. Ja, det kan äga sin riktighet. Men varför är den det? Jo, för att man i många, många år helt enkelt har struntat i att underhålla konstruktionen. ”Men den är ju i så dåligt skick” säger förmodligen ungefär samma personer. Ja, men förslaget som ställs mot Nya Slussen innebär att man river och bygger upp Slussen på nytt – med vissa modifieringar. Det kan förvisso aldrig bli exakt den Slussen som vi är vana vid (det blir det aldrig när man river något och uppför en kopia) men vi får kvar de fördelar som den nuvarande Slussen har – och får samtidigt bort den beryktade äckligheten. Det handlar alltså inte om att konservera det som finns i dag – det är en ny konstruktion men med den gamla formen. Och kom ihåg: Det är på intet vis skamligt att vilja bevara det gamla.
elbrundino 