elbrundino

Parlamentspalatset i Bukarest

Intrycket av Bukarest är ganska oförändrat, så här i efterhand. Det är en smått absurd stad – det får jag lov att säga efter att ha sett den extremt stora parlamentsbyggnaden på lite närmare håll. Jag vet inte hur lång tid det tar att gå runt muren som omsluter monstret, men man gör det inte på en kvart. Säkert inte ens på 30 minuter. Vid varje öppning i muren står det en bister vakt och säger ”What do you want?!” och skakar oförstående på huvudet när man försöker säga att man bara vill titta. Kanske tycker de inte att det är något att se, men framför allt beror det förstås på att parlamentet/senaten håller till där. Runt om palatset finns gigantiska byggnader som förmodligen är tänkta att se pampiga ut, men de står för något slags ihålig och smaklös pampighet. Vad de var tänkta att innehålla är lite oklart. Och kommunistregimen hade förmodligen fått en kollektiv hjärtinfarkt om de förstått att byggnaderna så småningom skulle prydas av enorma reklamskyltar för till exempel Heineken, Microsoft och Vodafone.

Oförstört hus bakom Parlamentspalatset

Bakom mastodontpalatset finns det faktiskt oförstörda kvarter med charmiga 1800-talshus och man får en uppfattning om hur Bukarest kunde ha sett ut om inte Ceaucescu och hans anhang hade fått härja med staden. Men har man egentligen någon anledning att beskylla honom för barbari? Förstörelsen kan mycket väl jämföras med det som vissa politiker ägnade sig åt i Stockholm på 1960-talet och början på 1970-talet. Det är lätt att förfasa sig över maktgalna diktatorer i andra länder… Nå, även om Bukarest var en förhållandevis positiv överraskning – betydligt bättre än sitt rykte – så var det ganska skönt att sätta sig i en hyrbil och bege sig ut på ”landsbygden”. Nåja, området kring just Bukarest är inte särskilt lantligt. Om man reser norrut så råkar man till exempel strax på Rumäniens Texas – ett område där landskapet genomkorsas av pipelines och där man ser arbetande oljepumpar lite här och var. Det är inte överdrivet charmigt. Å andra sidan når man strax områden där kor står tjudrade precis intill Europavägen – och där man måste köra om hästkärror och passa sig för att inte köra på hundar. Lösspringande hundar är ett bekymmer – men hittills har ingen på något sätt varit aggressiv. De är snarare nyfikna.

Torget i Brașov

Brașov är en stad som turistböckerna lyfter fram som mycket sevärd. Det är lätt att föreställa sig att det är en liten pittoresk håla, men i själva verket bor där närmare 280 000 personer. När man når dess utkant så kan man inte alls föreställa sig att centrum är så charmerande som det är – man vill snarare genast åka därifrån. Men det vore dumt, för plötsligt blir bebyggelsen betydligt mer småskalig och ålderdomlig – och så öppnar sig en liten pärla till barockstad i ljusa färger. Man får försöka tänka bort den fåniga Hollywood-imiterande skylten med ortnamnet högt uppe på det angränsande berget. Det är lätt att förstå att turister gärna söker sig hit, inte bara för att gamla stan är så pittoresk, utan också för att Brașov är en bra utgångspunkt för vandringar och liknande. Området är dessutom extremt rikt på björnar – och det påstås att björnar ibland promenerar omkring på stadens gator. Ungefär som isbjörnar på Stockholms gator, alltså. Men inte såg vi några björnar. Däremot upptäckte vi att man visade utomhusbio på det charmiga torget på kvällen. Evenemanget var välbesökt – och filmen var norsk, textad på rumänska. Folk tyckte tydligen att ”Huvudjägarna”, efter Jo Nesbös bok, var spännande. Själv tyckte jag att den var en aning för blodig.
Ortens största sevärdhet får nog sägas vara ”Den svarta kyrkan”, en gotisk kyrka som fått sitt epitet på grund av att den brändes av den österrikiska armén på 1680-talet. Den klarade sig dock ganska bra, men fasaden blev ganska svart. Svärtan tycks dock ha regnat bort sedan dess. Nå, mulţumesc för den här gången!