elbrundino

I dagens Metro (2013-02-06) finns en artikel som handlar om att medlemsantalet på dejtingsidor brukar öka inför alla hjärtans dag. En Emelie Fredriksson uttalar sig och säger: ”Det är inte många som vill gå in på en restaurang och sitta där själva. Jag hoppas hitta en dejt, annars blir det en flopp.” Det här gör mig arg och bestört och får mig att höja ögonbrynen så mycket att det gör ont. Hur kommer det sig att vi i ett samhälle där jämställdhetsdebatten ingalunda är död och vi gärna framhäver vår rationalitet och modernitet fortfarande får läsa och höra sådana häpnadsväckande uttalanden? Hur kan det komma sig att unga (och förmodligen en hel del äldre) kvinnor villigt anammar vissa konventioner eller myter som borde vara utrotade vid det här laget? Ja, det är klart att det även finns män som sitter fast i samma tänkande, men av någon anledning blir det ofta tydligare när det gäller kvinnor. Vad menar jag för konventioner? Jo, att man är misslyckad om man inte har en partner. Och att detta misslyckande förmodligen beror på att man inte är tillräckligt snygg. I just det här exemplet finns det även en helt annan aspekt, nämligen att man måste fira alla hjärtans dag och är en nolla om man inte har någon att fira denna egendomliga högtidsdag med. Emelie vill tydligen inte sitta ensam på en restaurang då. Men snälla nån, fira inte alla hjärtans dag, då. Det är inget tvång. Man måste liksom inte äta ostkaka på Ostkakans dag.

I Sverige är alla hjärtans dag ett relativt nytt påfund och i likhet med andra importerade ”högtider” så är det nog tveklöst så att kommersiella makter hade ett finger med i spelet vid införandet. Jag tänker inte gå in på den historiska bakgrunden mer än så. Dock tycks dagen ha börjat misstolkas på olika sätt. På en av mina arbetsplatser fick kvinnorna för sig att de skulle köpa rosor till alla sina manliga medarbetare. Det var ju trevligt att få en ros. Det var betydligt mindre trevligt att få mängder av gliringar och sura miner för att vi män inte hade förstått att vi borde uppmärksamma alla kvinnor på ett liknande sätt. Ursäkta? Vad handlade det egentligen om? Det visar väl egentligen bara vilken förvirring som uppstår när man får för sig att fira en dag utan att veta vad den handlar om. Tydligen ingår det också i dagens koncept att man ska gå på restaurang, även om man inte har något sällskap. I alla fall enligt Emelie Fredriksson. Och har man inget sällskap så är man patetisk och misslyckad och måste kanske vänta ett helt år innan man får en ny chans.

I dokusåpan/tävlingen ”Top Model Sverige” som just nu sänds i TV3 blev i förra avsnittet Eleonore hemskickad för att hon vägrade att klippa håret kort. Hennes vägran berodde på att hon ansåg att ingen kille vill vara ihop med en korthårig tjej. Eller för att uttrycka det annorlunda: ”Ingen kille vill vara tillsammans med en tjej som ser ut som en annan kille.” All skönhet och attraktion sitter alltså i håret. Närmare bestämt i långt hår. Ursäkta, men vilken värld lever man i om man går omkring och inbillar sig något sådant? Är hon ute efter en kille som bara intresserar sig för hennes hår? ”Hej älskling, hur har ditt hår haft det i dag?” Men tyvärr är hon nog inte alls ensam om att leva i någon sorts Barbie-som-Rapunzel-värld. Det kryllar exempelvis av kvinnor som längtar efter att få leka prinsessa på sitt bröllop. Det finns människor som ägnar ohälsosamt lång tid åt att fixa till sitt utseende innan de ens vågar visa sig för familjen, människor som uppenbarligen vägrar att inse att enbart ett fagert yttre knappast leder till ett varaktigt förhållande. Ibland ser jag unga killar stå framför spegeln på gymmet och ägna en kvart åt att få håret att ligga exakt rätt. Exakt rätt antal hårstrån ska tränga ut genom hålet vid spännremmen på den bak-och-framvända kepsen. All personlighet och all självsäkerhet sitter tydligen i håret. Jag har varit inne på det här förr, när jag berörde dagens träningsfascism, och jag vill inte att någon ska missförstå vad jag menar. Ett snyggt yttre kan visst vara det som initialt lockar två personer till varandra, det är inget fel i att bry sig om sitt utseende en aning. Men när en ung tjej tror att hon aldrig kommer att få en kille om hon klipper håret kort så är något fundamentalt fel. Eleonore ser definitivt mycket bra ut i sitt långa hår – men om hon tänker gå fram här i livet och bara vara ett utseende så tycker jag synd om henne. Jag hoppas innerligt att det är en mognadsfråga och att hon och många med henne så småningom inser att en personlighet är långt mer intressant än ett utseende. Jag struntar åtminstone fullständigt i om mina vänner är snygga eller inte. Jag umgås med människor, inte fasader.