elbrundino

Vissa veckor drabbas man av skrivtorka. Andra veckor har man mängder av saker på hjärnan, men alltför små möjligheter att uttrycka dem. Det här är en sådan vecka. Det är helt enkelt svårt att skriva en novell med hjälp av en mobiltelefon. Man är i min ålder inte lika flink med fingrarna som tonårstjejer är. Sätt mig dock framför ett vanligt tangentbord och jag slår dem med hästlängder. Ja, jag är både fördomsfull och självgod.

Nå. Jag befinner mig i Portugal. Jag kunde ha befunnit mig i till exempel Ullared, men föreställde mig att Portugal kunde vara intressant. Och kanske klimatmässigt drägligare. Dock är 30 grader något för mycket – särskilt utan ständig tillgång till sangria. Men vad gör man inte för att avverka några världsarv som man inte visste fanns? Vad gör man inte för att åka mjölktåg till små pittoreska städer vars existens man som europé skam till sägandes inte hade en aning om? Man får helt enkelt lida lite för att leva i illusionen att man har gjort saker som INGEN i bekantskapskretsen gjort. För det är ju det livet går ut på, eller hur?

Nå en gång till. Om denna vistelse i detta land i den Europeiska Unionen ämnar jag återkomma efter hemkomsten, då fingrarna finner ro och kan dansa fram på ett större och svalare tangentbord. Detta med eller utan sangria.