En gång för länge sedan var jag ganska stolt över att vara undertextare. Det smällde ganska högt att få se sitt namn i TV-rutan eller på biografduken i tre sekunder då och då. Det gick visserligen knappt att leva på den lön jag fick, men det bekymrade mig faktiskt inte jättemycket eftersom jag var övertygad om att jag snart skulle vara så driven att pengarna skulle räcka till något annat än falukorv och makaroner åtminstone en dag i veckan. Det vanliga inom den här branschen är nämligen ett ackordsbaserat arvode – man får en viss summa pengar per översatt minut TV-program eller film. Alltså: Ju snabbare man är, desto mera lön. Det här är naturligtvis problematiskt eftersom noggrannhet inte alls lönar sig. Och således blir kvaliteten lidande. Det är ju lite lustigt, med tanke på att undertexter påstås vara Sveriges mest lästa texter (möjligen efter de små essäerna på mjölkpaketen) och att så fruktansvärt många människor hittar så fruktansvärt många fel i dem.
Följden av dessa dåliga villkor är att undertextaryrket blir ett typiskt ”genomgångsyrke” som man sysslar med ett litet tag tills man inser att det inte går att leva någorlunda drägligt på det. Det gör att det faktiskt är ganska ont om erfarna, drivna undertextare – sådana som inte begår onödiga fel och vet en hel del om vilka språkliga fällor man kan trilla i. Men vad gör det? Det kryllar ju av unga arbetslösa ungdomar som är ”bra på engelska” och har sett alla TV-serier som finns – och som tycker att det här är ett ascoolt jobb. Problemet är bara att många känner sig kallade, men relativt få har vad som krävs för att utföra ett bra arbete. Man kan nämligen vara hur bra som helst på engelska eller något annat språk, men om man inte dessutom är bra på svenska så har man tyvärr inte i yrket att göra. Det kanske kan förefalla vara hårda ord, men de är smärtsamt sanna.
De undertextare som biter sig fast i yrket länge – förhoppningsvis av kärlek till språket – blir desillusionerade, för att inte säga bittra, över att förhållandena inte blir bättre utan snarare hela tiden sämre. Jag har inga siffror att tillgå, men arvodet för undertextning har sjunkit med flera tiotals procent de senaste 12 åren. Låter det vettigt? Inte särskilt, va. Men vad i all världen beror nu det på? Jo, saken är den att TV-kanalerna anser att översättning är ett ”nödvändigt ont” som de helst inte vill betala för. Översättning och text-tv-textning av en stor mängd TV-program kostar naturligtvis mycket pengar, det kommer man inte ifrån. Men eftersom de kommersiella kanalerna är vinstdrivande företag så vill de förstås maximera sin vinst – och då måste de ”onödiga” kostnaderna minskas. Följden blir att översättningsbolagen spelas ut mot varandra och får lämna in de mest prispressade offerter de någonsin kan. Vilket i sin tur innebär att arvodena till undertextarna – längst ner i näringskedjan – måste sänkas för att bolagen alls ska kunna överleva. Då står undertextarna inför valet att antingen acceptera ett sämre arvode eller se sig om efter ett annat jobb. Översättningsbolagen kan därmed ta in nya hugade (oftast unga) förmågor som inte har en aning om vad ett rimligt arvode är – och lära upp dem på en kvart. Mer tid än så krävs inte, för det här jobbet kan nämligen en någorlunda begåvad 14-åring utföra. Eller varför inte en apa? Så där håller det på i en form av ”nedåtgående spiral”, som min gamla lärare i historia kallade liknande situationer. Yrkets status, om man nu bryr sig om sådant, sjunker sakta men säkert och med den också yrkesstoltheten och kvaliteten.
För att göra översättning billigare har vissa översättningsbolag på senare tid börjat använda så kallade EMT-filer. Undertextning innebär inte bara översättning, utan också att man tidkodar texterna – det vill säga att man bestämmer när textremsan ska komma in i bild och när den ska tas ut. Men genom att skicka TV-programmen till speciella tidkodare i låglöneländer så ”slipper” översättarna den delen av arbetet – och behöver därför inte ha lika hutlöst mycket betalt. De behöver ju bara ägna sig åt själva översättningen och möjligen småredigera tidkoderna lite här och där. Problemet är bara att man måste redigera ganska ordentligt för att resultatet ska bli snyggt och tillfredsställande. I vissa fall skulle det inte alls förvåna mig om man får mindre betalt för mer arbete på grund av detta genialiska förfarande. Men… vänta nu. Borde man inte kunna göra översättare fullständigt överflödiga genom att maskinöversätta TV-programmen?! Jag menar, översättningarna kan ju ändå inte bli sämre än vad de är nu. Lugn, lugn. Naturligtvis är de maskinöversatta TV-programmen på väg. I nuläget duger visserligen texterna enbart som ett slags pervers underhållning – för roliga är de. Men datorerna kommer gradvis att ”lära sig” hur idiom och liknande ska översättas. Och då behöver texterna bara korrekturläsas – kanske av högstadieelever som vill ha lite extrajobb? För det kommer inte att finnas särskilt många kvalificerade och erfarna undertextare som har lust att utföra den sysslan. Ursäkta, men det är ungefär som att degradera en mästerkock till att laga Dafgårds djupfrysta färdigrätter i en mikrovågsugn.
En annan fiffig och extremt billig lösning – som redan används av vissa DVD-utgivande företag – är att använda sig av de lustiga människor som har den underliga driften att sitta hemma på nätterna och ”hobbyöversätta” TV-serier och filmer och sedan lägga ut texterna på Internet. De utför ju arbetet helt gratis och vem som helst kan hämta hem de där texterna. Sedan är det en smal sak att lägga in dem på filmer och sälja dem med mycket bättre förtjänst än om man hade använt sig av en professionell översättare. Problemet är bara det att texterna för det mesta är riktigt usla – med några få undantag. En vacker dag ska jag titta igenom min box med första säsongen av serien ”The Tudors” och anteckna alla idiotier som förekommer i textremsorna och som förvandlar denna dramaserie till en komedi. Idiotier av ”översättare” med namn som Robban, Tussan och The Killer. Några efternamn har de tydligen inte. Väldigt seriöst.
Allt det här leder sammantaget till att undertexterna blir sämre och sämre. De som har kompetensen och erfarenheten trängs ut på grund av allt lägre löner, orsakade av att TV-kanalerna inte är intresserade av att betala för kvalitet. Då breder också en farlig attityd ut sig hos översättningsbolagen, nämligen: ”De får vad de betalar för – lägg inte ner någon onödig tid på att göra ett bra jobb.” Språket blir alltså sämre och det finns inte ekonomiskt utrymme för korrekturläsning – och vad skit som helst går ut i sändning. Förutom själva TV-programmen, då. Man bör komma ihåg att många människors språk faktiskt formas av det som de läser på textremsorna. Många invandrare lär sig svenska tack vare text-tv-textning. Många förbättrar sin engelska genom att se översättningen samtidigt som de hör originalspråket. Det brukar plockas fram till en förklaring till att vi svenskar är så pass bra på engelska som vi är. Om kvaliteten på översättningarna sjunker så havererar tyvärr hela den här skutan.
Men det här är ju för all del en attityd som är på frammarsch i hela samhället. Ingenting får kosta något, i synnerhet inget som har med kultur att göra. Översättare ska leva på luft eller helst inte finnas. Och handen på hjärnan, vem behöver översättningar? Alla är ju så fantastiskt bra på engelska numera och det är ju bara ett försvinnande fåtal som ens bryr sig om att ha översättningen påslagen när de tittar på film hemma. Den dåliga översättningen stör ju bara upplevelsen. Översättare är dessutom kanske den enda yrkesgruppen i världen som inte behöver – eller ska – göra ett bra jobb, i alla fall inte om det blir dyrare då. Det är faktiskt inte helt ovanligt att kunder ringer och frågar om de kan få en text billigare om översättaren ”bara översätter lite slarvigt”. Man vill gärna svara: ”Hurså? Vi översätter ju alltid lite slarvigt. Ser du aldrig på TV, människa?”
Så. Nu är jag klar. Men inte mindre bekymrad.
elbrundino 
Nej, mindre bekymrad blev inte heller jag av att läsa det här. Däremot nickade jag instämmande hela texten igenom, för jag känner ju igen precis allt. Nej, förresten. Jag har aldrig fått frågan om jag kan översätta lite slarvigt för att det ska bli ännu billigare för kunden. Jag har heller aldrig hört uppdragsgivaren säga/skriva nåt i stil med ”de får vad de betalar för – lägg inte ner nån onödig tid på att göra ett bra jobb.” Tvärtom upplever jag att vi fortfarande förväntas lämna in oklanderliga översättningar och tillika tidkodningar, och även när de är det – för att man (jag) har lagt ner så mycket tid och ansträngning på uppdraget att jag har gått med ren förlust – vill QC alltid göra några ”små ändringar”. Det är i och för sig logiskt, för det finns många sätt att uttrycka sig på och om jag jobbade med QC skulle jag antagligen också hitta ställen där jag t ex skulle ha använt en annan synonym. Ja, vår situation är verkligen både oroande och deprimerande, men jag hör till veteranerna och som många med mig går jag hellre med förlust än tummar på kvalitén. Jag måste kunna stå för det jobb jag har gjort, kosta vad det kosta vill i förlorad inkomst, sömn och fritid. Utbrändheten känns dock alltid farligt nära…
Otroligt bra skrivet, sa jag det? 🙂
Åh jösses, nu minns jag varför jag bytte bransch. Jag som hade börjat minnas mina år som undertextare med ett lite nostalgiskt skimmer, utan att reflektera över de mörka sidorna. Lite som man gör med tonårstiden när man lämnat den bakom sig och glömt allt vad finnar, ångest och hormoner heter. Lysande text, tackar och bockar.
Hur står sig lönerna för undertextare hos SVT jämfört med de kommersiella kanalerna nu för tiden? Vänder sig SVT till samma bolag och får texter av samma kvalitet, eller är det bättre där?
//JJ
Spot on!
Mästarnas mästare när det kommer till usla översättningar, måste väl ändå vara Alex Schulman, som bidragit med följande grodor i undertexterna till The Simpsons på TV6:
I have an idea! = Jag har ett ID-kort!
deep-fried = djupfryst
extension cord = förlängt snöre
bully = pojke
quilt = ruckel
Jag ser ingenting konstigt här, bara en marknad som mognar och förändras. Det är väl utmärkt om man kan automatisera så mycket av processen som möjligt så att arbetskraften kan fokusera på andra problem.
Att stora delar av översättningsyrket kommer att datoriseras kan knappast komma som någon överraskning (Google Translate någon). Resultet kanske inte blir perfekt, men oftast gott nog för att man kan ska förstå.
Ganska många komedier och andra filmer med repliker svårare än ”Hurry up, this place is gonna blow!” kräver mer av översättningen än att man förstår ungefär vad det handlar om.
Exempelreplik ur någon film med Goldie Hawn (T. som visste för mycket?) ”You’re just sitting there like a lightbulb, waiting to be screwed!”
Heder och hatten av till den översättare som åstadkom en extra svensk twist: ”Där sitter du som ett tänt ljus och bara väntar på en stake!”
Hehe. Den var fin! Ljusår från Google.
Hear hear! Preach it, brother!
Usch då. Nyfiken undran, försöks du/ni offerteras direkt till slutkund (tv-kanaler, t ex)? Kompetensen verkar ju finnas, och utan mellanhänder måste ju kunden bli nöjd och glad?
Ni i branschen har väl förresten sett att man kan slå på inte bara i översättningen utan i alla led helt datorgenererad textning på det mesta på Youtube?
g2-5bc437fc862548a8a9f52de428e07838k, om det är ditt riktiga namn: poängen med artikeln är att det är viktigt med *bra* översättningar – inte bara något som är ”gott nog för att man ska förstå” (med lite god vilja, om man vet vad man ska vara misstänksam mot). BRA översättningar, du vet …
Dit – till en pålitlig översättning som tar hänsyn till subtila men viktiga skillnader – har de automatiska översättningarna fortfarande oerhört långt att gå. Mycket längre än de flesta inser. Marknaden mognar alltså inte just nu, den tar lata och snåla genvägar. Jag håller för min del med författaren om att undertextning är någonting värt att satsa mer på, eftersom den fyller ett viktigt syfte.
Mycket bra skrivet. Och det mesta du räknar upp gäller ju tyvärr all översättningsverksamhet, inte enbart undertextning. Kanske att villkoren är lite mindre katastrofala om man råkar vara anställd och slipper harva som frilansare, men efter drygt femton år i branschen kan jag konstatera att det är ett enda stort sunkträsk. Och precis som Adam här ovanför blir jag återigen påmind om varför jag lämnade eländet.
Mitt bästa undertextminne (alla har väl ett sånt?) är ifrån Waynes World. Scenen utspelar sig i en musikaffär och en kund sätter sig med en gitarr och börjar spela ”Stairway to heaven”. En i personalen kommer fram och hyschar och pekar på en skylt där det står ”No Stairway to heaven” (skämtet är att alla i musikaffärer är trötta på att alla kidsen spelar samma låtar). Undertexten översätter skylten till ”Inget provlir, tack!”
Classic!
Många igenkännande nickar här. Får mig att tänka på en del jobbansökningar som har dykt upp, där företagen specifikt anger att de INTE vill ha någon med utbildning inom språk eller översättning, eller ens någon egentlig översättningsvana, allt för att kunna hålla priserna nere så mycket som möjligt.
Tror mitt skräckexempel på användandet av internetproducerade undertextningar på DVD var en engelsk undertextning av den polska fantasyserien Wiedźmin. Inte för att jag kan skryta med några polskakunskaper själv, men undertextningen var omöjlig att förstå, utan vare sig korrekt ordföljd, ordval eller verbformer. Någon mening kunde man eventuellt lista ut den ungefärliga betydelsen på, med lite god vilja och hjälp av sammanhanget, men inte mer. Varningsflaggan skulle väl kanske ha höjts när ett av de där underliga internetpseudonymen dök upp som översättare, men att det skulle vara så illa hade jag aldrig kunnat drömma om. Suffice to say att jag inte ens såg klart första avsnittet.
När Svensk Text till vissa delar blev Modern Text och sänkte arvodena till översättaren med 30 % (var det 1995? 1996?), medgav faktiskt ledningen för Svensk Text/Modern Text att för att slippa avbräcket i kommande inkomster, förväntades översättarna jobba 30 % mer och därmed räkna med att kvaliteten inte heller skulle kunna hålla samma nivå, men att man faktiskt inte behövde stå för sitt hafsigt utförda arbete med sitt eget namn, utan kunde använda en pseudonym… Hur seriöst kändes det?
Jannike, inte vidare seriöst eftersom 30% mer jobb inte räcker längre än till 91% av den tidigare inkomsten…
Det är inte bara tv-serier och filmer som måste undertextas, utan också svåra dokumentärer, kanske på flera språk, utländska diskussionsprogram, musikprogram med sång, naturfilmer med svåra djurnamn osv. Allt är inte heller på engelska, och det börjar bli ont om yngre förmågor som vill översätta och som kan några som helst andra språk än engelska.
De här svåra produktionerna kan inte textas av apparater eller högstadieelever som leker vid datorn mitt i natten. De som verkligen kan översätta dem och få till snygg svenska i undertexterna är en liten minoritet bland de aktiva undertextarna, kanske bara 15-20 personer bland hundratals undertextare. Betalningen är dålig, medelåldern hög. Gissa hur det här kommer att gå?
Ingen ansvarig reagerar, inte skolministern, inte kulturministern, inte Svenska Akademien, inte Språknämnden, inte ens tidningen Språk.
Om undertextarna hade organiserat sig från början, hade det här aldrig hänt. Nu är det mycket riktigt ett genomgångsyrke, och vem engagerar sig fackligt då? Journalistförbundet rekryterar just nu frilansundertextare. Ta kontakt med dem och anslut dig om du vill bli kvar i yrket under anständiga förhållanden.
Och vad beträffar ”mogen” marknad: mogen blir marknaden först när den verkligen är en fri marknad och tittarna fritt kan välja undertext: ingen, maskintext eller människogenererad. Annars är det här bara ekonomernas marknad, och snart har de inga human resources (arbetande människor) kvar att suga ut, och undertexterna får se ut hur som helst, bara man förstår någotsånär. Eller hur?
De som verkligen borde läsa och begrunda Lasse Brundins lysande sammanfattning av läget på undertextarfronten sitter på SVT och UR. Där har man till skillnad från de kommersiella tv-bolagen ett public service-uppdrag och finansierar till 98 procent sin verksamhet med licenspengar från svenska folket.
Samma folk bör självklart få bästa kvalitet på undertexterna även i framtiden – men som Lasse påpekar, kommer det inte att finnas några kvalificerade översättare så länge till. Om den ständigt pågående nedåtskruven från tv-bolagen fortsätter, kommer det att bli omöjligt att rekrytera nya undertextare som har goda språkkunskaper, kan redigera texter och behärskar svenska språket. Jag har själv jobbat med rekrytering och vet hur svårt det är att hitta folk som uppfyller de kraven. Om de dessutom erbjuds inkomster i nivå med sommarjobbande skolungdomar så kan ju var och en räkna ut hur det går.
Bitter – jag? Det är bara förnamnet.
Marie-Louise Skeppholm
Jag tror att Marie-Louise tämligen väl summerade det inlägg jag själv gick och filade på. Att bara hitta folk med dugliga språkkunskaper (främst skriven svenska) är oerhört svårt. Vid de rekryteringar jag varit inblandad i har det i bästa fall varit kanske 20 % av de sökande som INTE haft rikligt med språkligt åsneri redan i sina ansökningar och/eller cv:n – och bland de skyldiga har det funnits gott om utbildade journalister, språklärare och översättare (!).
handen på hjärnan var ju ett underbart uttryck! Det är i alla fall en briljant människa som skrivit det här. Men det hjälper ju inte den briljanta människan att betala sina räkningar… Men jag säger tack och bock för intressant läsning. Dessutom ser jag likheter med andra branscher, t ex insamling av data inom marknadsundersökningar som också blir mer och mer semi-automatiserad och förlorar mer och mer i kvalitet. Allt pga prispress. Också ett typsikt genomgångsyrke som man har vid sidan av sina studier.
[…] affødte en interessant debat på siden og i branchen og kan læses her. « Flere […]
Se där! Tack för länken!
Lasse
Hej alla! Allra första vill jag tacka för ett utmärkt inlägg. Frågan är ganska aktuell också här på andra sidan viken.. Jag vet ju inte hur väl svenskarna följer med situationen i Finland, men här på den finska sidan har tv-översättare gjort uppror. Ett stort tv-bolag (MTV3) sålde sin översättningsverksamhet till Broadcast Text International – branschens värsta slavdrivare. 98 av 114 översättare lämnade bolaget! Människor med bostadslån som byggt sina liv på yrket. Ett stort tack till dem, vi får väl bara vänta att revolten skulle leda till någon förbättring.. och jag hoppas att ni lyckas med något liknande där i Sverige.
Saken har tagits upp i finska medier också. Intresserade kan läsa mera om saken i HBL: http://hbl.fi/nyheter/2012-10-21/drabbad-mtv3s-oversattare-slangs-ut-i-kylan
[…] Undertextens död. […]
Ska precis sätta mig i skolbänken och utbilda mig till undertextare för att ha ett jobb att kombinera mitt yrke som skrivtolk med…har också hört att det är extremt dåligt betalt så det kännsinte så upplyftande…