Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘1968’

Allas086Jag har som framgått av ett tidigare blogginlägg på sistone bläddrat något i två nummer av tidningen Allers från 1968 respektive 1971. Kanske borde jag av denna sysselsättning bli nostalgisk, men det är sannerligen svårt att säga om jag har några minnen av den här tiden, enär jag då var två respektive fem år gammal. Jag har åtminstone näppeligen några minnen av den värld som en veckotidning av Allers dignitet brydde sig om. Alltså handlar bläddrandet inte om nostalgi, utan snarare fascination. Nu är det självklart så att någon tok på 2060-talet kommer att skaka bekymrat på huvudet över 2010-talet när denne bläddrar i veckotidningar från vår tid. Men det hindrar ju inte mig från att skaka bekymrat på huvudet över det sena sextiotalet och det tidiga sjuttiotalet i dag.

Jag läser till exempel om den ”tuffsöta” Berith Anserud som nu, 1971, tar sånglektioner för att kunna satsa helhjärtat på cowboylåtar. Hon vill nämligen åter komma i ropet efter sina utvikningar i herrtidningar och agerande på folkparksscener, vilket tydligen inte främjade karriären. Ja, då är det förstås cowboylåtar som gäller. Självklart kan jag inte låta bli att kontrollera hur det gick med hennes musikkarriär. Förbryllande nog tycks hon ha gett ut en LP 1970 (med titlar som ”Alla män är inte så” och ”Jag vill till sol och heta stränder”), men ingenting därefter. Folk kanske helt enkelt inte gillade cowboylåtar?

Jag läser även om ”raggarnas beskyddare”, Olof Möller, som kom fram till att Stockholms problem med raggare berodde på att de inte hade någonstans att ta vägen. Ett hundratal ungdomar brukade samlas på Birger Jarlsgatan innan de gav sig ut på ”härjningståg”, enligt tidningen. Denne Olof Möller var tydligen en driftig person i slips som lyckades få både raggarnas och politikernas förtroende. Genom hans insatser fick raggarna tillgång till ”Tegelhagens slott” (ånyo enligt tidningen) vid Järvafältet, en herrgårdsliknande byggnad från 1880-talet. Och därmed befriades staden från raggarnas härjningståg och allt var frid och fröjd. Slotts- och herrgårdsentusiasten i mig blir förstås nyfiken på detta ”slott” som jag aldrig har hört talas om. Det visar sig att raggarna planerade att göra om stora matsalen till bilverkstad, slå ut några väggar och dessutom öppna en stor port i fasaden för att bilarna skulle kunna komma in. Det är dock oklart om det blev så, eftersom huset så att säga råkade brinna ner – faktiskt strax efter att artikeln om Olof Möller publicerades i Allers. Så kan det gå.

En veckotidning med självaktning har naturligtvis också ett par sidor där läsarna får ställa frågor inom olika ämnen. Här är ett par exempel.

Fråga: Jag undrar om man ser skära elefanter
eller andra hallucinationer när man är berusad.
Hoppas på svar

Svar: Hallucinationerna uppträder hos kroniska alkoholister
som hållit upp med sprit en viss tid.

Fråga: Skulle jag passa i kort hår? Vilken frisyr klär mig bäst?
Lena

Svar: Ni är mycket söt i ert tjocka härliga hår såsom på fotot.
Men om ni absolut vill byta er frisyr så föreslår jag
den nya svenska modefrisyren ”Party”.
Är ni modig gör en frisyr lik den Monica Zetterlund har just nu.

Och besläktad med dessa sidor är förstås spalten där läsarna får ge tips till andra läsare. Här är två mycket fina tips:

För alla som inte röker men ändå måste stå ut med cigarrettrök
vid t ex matbordet vill jag ge ett tips. Häng upp en apelsin ovanför bordet.
Apelsinen drar till sig röken.
Ej nikotinindragare

För att inte behöva tvätta golvmoppen så ofta trär jag på en påse
som jag sytt av gammal flanell. Den går lätt att ta av och skaka eller tvätta.
Noggrann husmor

Allas087Men kanske är den mest anmärkningsvärda artikeln den som handlar om kontraktsprosten Jan Redin i Långasjö som just ska gå i pension. Han var tydligen en av tidens mest rabiata kvinnopräst-motståndare, men får likväl bre ut sig rejält i Allers.
Jag citerar ur artikeln:
Skulle prosten Redin ta emot en kvinnlig präst, t ex kyrkoherden i Engelbrekts församling i Stockholm, teol dr Margit Sahlin, och låta henne predika i Långasjö kyrka?
– Nej, absolut inte! säger prosten med hetta. Jag bestämmer över min predikstol. Margit Sahlin är säkert en duktig och begåvad människa som kyrkan skulle kunna ha stor användning och glädje av – om hon inte låtit locka sig av utsikten att bli präst…

Ord och inga visor. Jag har svårt att tänka mig att en liknande artikel skulle förekomma i en veckotidning i dag. Men oavsett det, så får man nog förutsätta att en artikel som vi anser vara kontroversiell och anmärkningsvärd i dag förmodligen inte var särskilt kontroversiell och anmärkningsvärd då. För om man får någon insikt av att läsa nära 50 år gamla veckotidningar så är det att människor tänkte annorlunda då. Det var en annan tid. Det måste man alltid komma ihåg innan man börjar förfasa sig och bli fullkomligt häpnadsväckt. Fast visst är det roligt att förfasa sig? Kom inte och påstå något annat.

Allas088

 

 

 

Annonser

Read Full Post »

Allas081Jag hjälpte min mor att rensa i en gammal skänk häromdagen. Det var främst gamla tidningar och andra trycksaker som låg där och skräpade. En del var lätta att slänga, andra väckte en och annan fråga. Varför hade två exemplar av tidningen Allers sparats, det ena från 1968 och det andra från 1971? Kuriöst nog är båda tidningarna nummer 29 från respektive år. 1968 kostade tidningen en krona och femtio öre. 1971 kostade den en krona och nittiofem öre. Möjligen var de billigare för prenumeranter, exempelvis min farmor som enligt etiketter på baksidan var tidningarnas ursprungliga ägare.

En snabb genombläddring gav ingen ledtråd till varför tidningarna hade sparats. De innehåller mest den veckotidningsgegga som man väl kan förvänta sig, men kanske lite mer beskedlig än vad som är brukligt i dag. Det var en annan tid. 1968 års tidning pryds av ett slags skämtteckning föreställande en man och en kvinna i badrummet. Kvinnan sminkar sig och använder den tandborstande mannens framåtböjda rygg som avställningsyta för sminkarsenalen. För säkerhets skull finns inuti tidningen en liten pedagogisk förklaring till teckningen, för den läsare som nu inte riktigt begrep den. 1971 års tidning pryds av färgfoton av två då aktuella unga kvinnor: sångerskan Lena Andersson och skådespelerskan Inger Nilsson.

Vid genombläddringen fann jag dock i numret från 1971 en artikel som fick mig att haja till lite. Två herrar från Sveriges Siares Förbund, Tage Skiöld och Gudmund Åkerlind, får där tillfälle att utifrån ett antal frågor berätta vad som kommer att hända i framtiden. Intressant! Så här drygt 45 år senare sitter vi ju inne med facit och kan se hur rätt de båda herrarna hade. Själva upplägget är lite förbryllande, eftersom Tage och Gudmund ger olika svar – och båda kan ju då rimligen inte ha rätt. Men kanske var tanken att det skulle vara en form av tävling så att man i sinom tid skulle kunna utse den mest tillförlitliga siaren? För är det något som behövs så är det ju just tillförlitliga siare. Nostradamus börjar ju bli lite till åren. Nå, låt oss ta en titt på några av de intressanta frågorna.

Fråga 1: Får kronprins Carl Gustaf (när han väl blir kung) sitta som monark livet ut eller blir han tvungen att avgå?

Tage Skiöld svarar: Han kommer att sitta en, möjligen två sjuårsperioder. Sedan tvingas han abdikera. Han sitter alltså i max fjorton år, sedan får vi republik.

Gudmund Åkerlind svarar: Han sitter livet ut. Praktiskt taget alla befogenheter kommer dock att tas ifrån honom.

Så här blev det: Kronprinsen blev kung 1973 och har nu suttit i drygt sex sjuårsperioder. Det lutar alltså åt att Gudmund hade helt rätt, även om det är för tidigt att sia (!) om saken. Gudmund hade även rätt i den andra förutsägelsen. Den så kallade Torekovkompromissen var ett resultat av förhandlingar i augusti 1971, alltså en månad efter att tidningen publicerades. Imponerande! (Vi behöver ju inte låtsas om att saken förmodligen hade diskuterats ganska flitigt och redan var känd.)

Fråga 2: Vem kommer Carl Gustaf att gifta sig med?

Tage svarar: Han kommer att gifta sig med en italienska eller en fransyska, en av fyra döttrar i en familj. Med henne får han fyra flickor och en pojke. Hon är ganska mycket yngre än vad han är, hon är katolik och går för närvarande i klosterpension.

Gudmund svarar: Han kommer att gifta sig med en flicka som – om Västtyskland i dag vore monarki – skulle ha bott där. Nu bor hon i Schweiz eller Spanien. Hon är 1-4 år yngre än kronprinsen, ljus och väldigt söt.

Så här blev det: Carl Gustaf gifte sig med en mörk drygt två år äldre flicka som var bosatt i Västtyskland. Med henne fick han två döttrar och en son. Här hade alltså Gudmund en aning rätt angående landet, men ändå inte.

Fråga 3: Får Sonja och Harald av Norge fler barn än det som sägs vänta nu?

Gudmund svarar: Det är rena undret att de får ett barn. De får inga fler.

Tage svarar: Sonja kommer att ge Harald och Norge tre barn. Två pojkar och en flicka. I den ordningen.

Så här blev det: Sonja och Harald fick en dotter och en son. I den ordningen.

Fråga 4: Vilket parti vinner nästa val?

Gudmund svarar: Två jämbördiga partier kommer att ta hem spelet. Men det gäller ett nyval före det ordinarie valet 1973. Och det leder till att Olof Palme fockas som statsminister och ställs mellan att bli utrikesminister eller acceptera en diplomatisk post utomlands.

Tage svarar: Det blir en koalitionsministär mellan center, socialister och kommunister.

Så här blev det: Något nyval blev det inte. Olof Palme satt kvar som statsminister till 1976. Koalitionsministären uteblev också. Dock var den Socialdemokratiska regeringen en minoritetsregering.

Fråga 5: Kommer vi att få ett invandrarproblem i vårt land, i stil med vad man har i England?

Gudmund svarar: Nej, aldrig. Men även hos oss kommer olika invandrare från olika länder att få svårt att dra jämnt.

Tage svarar: Nej, det får vi inte. Men om någon generation eller så blir vi nog mycket förvånade över att se något så sällsynt som en äkta svensk lintott i vårt land.

Så här blev det: Svårbedömt, eftersom ingen främre tidsgräns anges. Men lintottar finns i alla fall fortfarande.

Fråga 6: När och hur slutar Vietnamkriget?

Gudmund svarar: Det slutar redan nästa år (1972) och det är kineserna som tar hem spelet där.

Tage: Kriget pågår i fem år till (1976). Det slutar med kommunistiskt välde.

Så här blev det: Vietnamkriget slutade med Saigons fall 30 april 1975 – och ett kommunistiskt styre. Här var ju faktiskt farbror Tage ganska nära sanningen!

Fråga 7: Hur går det med konflikten mellan Israel och Egypten?

Gudmund: Israel kommer att ge fred. Inte få. Israelerna kommer att behålla stora delar av det territorium de tillskansat sig.

Tage: Israel och Egypten kommer att gå samman till en nation, till båtnad för både egyptier och israeler!

Så här blev det: Här ligger det nära till hands att gapskratta. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att Egypten och Israel fortfarande är separata stater.

Fråga 8: Kommer Jackie och Ari Onassis att skiljas?

Gudmund: Skilsmässa är oundviklig såvida problemet inte löses genom att någon av dem går hädan. Men det skulle förvåna mig om de står ut med varandra så värst länge till.

Tage: Onassis kommer att hålla ett väldigt stort bröllop. Men Jackie blir inte bjuden.

Så här blev det: Det här är kanske den viktigaste frågan av alla. Ari Onassis trillade av pinn i mars 1975 och förblev gift med Jackie tills han dog.

Fråga 9: Vem blir 70-talets stora stjärna inom a) film och teater och b) den lättare underhållningen?

Gudmund svarar: a) Per Ragnar, b) Tommy Körberg, Björn Ulvaeus, Benny Andersson och Lena Andersson.

Tage svarar: a) Jarl Kulle, sedan yngre förmågor, b) Lena Andersson och den tidlösa Sonya Hedenbratt.

Så här blev det: Per Ragnar och Jarl Kulle? Tja…jo, de syntes väl en hel del under 70-talet. Björn och Benny gick det ju tvivelsutan ganska bra för. Och Tommy Körberg var väl hyfsat stor på 70-talet. Sonya Hedenbratt i all ära, men 70-talets stora stjärna var hon kanske inte. Och detsamma kan man väl säga om Lena Andersson.

Fråga 10: Vilket lag vinner allsvenskan 1971-1972?

Gudmund: Åtvidaberg eller Malmö FF.

Tage-gubben: IFK Norrköping, Åtvidaberg eller Malmö.

Så här blev det: Frågan är lite konstigt ställd, fast det ska erkännas att jag är lite korkad när det gäller fotboll. 1971 vann Malmö FF och 1972 vann Åtvidaberg. Dum fråga. Borde strykas.

Fråga 11: Får vi några medaljer i OS i München 1972?

Gudmundur svarar: Ricky Bruch, Kjell Isaksson, Gunnar Larsson, Pelle Svensson och Bo Johansson får medaljer, men jag vet inte vilka valörer de får!

Tagur svarar: Jag är analfabet på idrott och kan inte få fram några svar.

Så här blev det: Gunnar Larsson tog två guld och Ricky Bruch tog en så kallad bronspeng. Övriga 13 medaljer missade Gudmund helt, bland annat Ulrika Knapes guld. Och snälla Tage! Vad var det där för slags siarsvar?

Fråga 12: Vad blir årets stora händelse?

Gudmund: Omslaget i amerikanernas utrikespolitik. Och jag skulle tro att USA också får en ny president i år, troligen efter 1 november.

Tage: Vi får en jättestor regeringsskandal, en mycket stor trafikolycka kommer att ske på en bro, och ett tredubbelt mord blir en sensation för hela världen.

Så här blev det: Jag vet inte vad Gudmund snackar om. Inte sjutton fick USA en ny president efter 1 november 1971. Tages jättestora regeringsskandal tycks ha uteblivit. Det mest spännande på politikens område tycks ha varit att de tre borgerliga partierna kallade till gemensam presskonferens för första gången sedan efterkrigstiden. De krävde en femprocentig sänkning av momsen. Och trafikolyckan… Det närmaste man kommer är nog det ungerska plan som störtade nära Saltholm i Öresund – alltså nära den framtida Öresundsbron. Kanske visste Tage att bron skulle invigas nära 30 år senare. Eller också syftade han på de nio människor som omkom nio år senare då Almöbron blev påkörd av ett fartyg. Det är ju i så fall mycket imponerande! Något trippelmord hittar jag inga uppgifter om.

Sammanfattning: Gudmund och Tage. Vilka sköna snubbar! Tänk att med hjälp av kortlekar och pendlar och tabeller kunna förutsäga framtiden på det här viset. Och tänk så rätt de nästan inte alls hade. Om de på allvar hade kunnat sia om framtiden så skulle de väl ha kollat in hur man får tretton rätt på tipset. Då hade de sluppit harva i siarträsket. Nåja. Egentligen spelar det ingen roll. Det roligaste med den här artikeln är att man får en inblick i en annan tid. Man får en chans att förstå vad som rörde sig i huvudet på folk för nästan femtio år sedan. Jackie Onassis! Sonya Hedenbratt! Sonja och Harald! Per Ragnar! Carl Gustaf! Så löjligt…kan man tycka. Tills man sätter latten i halsen och inser att vi är precis lika goda kålsupare i dag. Men jag kan åtminstone konstatera att Sveriges Siares Förbund inte tycks existera längre. Jag har nämligen googlat på internet. Men det skulle inte förvåna mig om det har ersatts av något liknande, med ett fräscht namn på engelska. Det kommer alltid att finnas människor som är beredda att låta sig luras.

Read Full Post »

AppleJamDen som till äventyrs har läst tidigare alster av min ömkliga hjärna och mina flinka fingrar vet att jag är en hopplös samlare. Så här på Vinylskivans dag tänkte jag angripa ett samlarområde som jag tidigare inte har berört närmare. Vad skulle nu det kunna vara, med tanke på att det är Vinylskivans dag? Kan det möjligen ha med vinylskivor att göra? Ja, tänk att det kan det! Nu är ju jag uppvuxen under en tid då vinylskivan fortfarande var kung och det liksom inte fanns några alternativ om man gillade musik. Ja, det skulle vara kassettband då, men jag kan inte påminna mig att jag någonsin skaffade ett färdiginspelat kassettband – det fanns liksom inte, som det numera heter, på kartan. Alltså köpte jag vinylskivor, och det blev ganska många med tiden. Men kan man kalla det samlande? Nja, jag vill nog hävda att skivsamlandet kräver någon sorts plan, en ambition att leta upp allting inom ett visst område. Och det är nog först för några år sedan som detta område utkristalliserade sig för min del. Jag skulle samla på Apple-skivor!

BEaucoups5”Apple-skivor?” tänker nu den obildade allmänheten. Snackar han om hårddiskar? Apple tillverkar väl datorer? Dumheter. Det finns bara ett Apple och det är skivbolaget Apple Records som bildades av The Beatles 1968. Det skedde förvisso delvis för att de skulle slippa betala så fruktansvärt mycket skatt, men de hade också en ganska vacker tanke med det hela. Dittills okända talanger skulle få en möjlighet att ge ut skivor, förutsatt att gruppen själv trodde på dessa talanger. Ja, det fanns även Apple-avdelningar för böcker, film, kläder och elektronik, så man behövde inte nödvändigtvis syssla med musik för att få chansen. Och så var tanken att alla som ingick i Apple-korgen skulle få en del av intäkterna, hur det nu skulle gå till. Paul McCartney kallade hela projektet för ”ett slags västerländsk kommunism”.

Beatles själva hade fortfarande kontrakt med EMI, men fick lov att använda Apple-etiketten till sina skivor. Efter splittringen använde de etiketten som soloartister fram till 1975, även om de ofta hittade på olika varianter av den. Paul McCartney undvek den helst totalt, vilket är lite tråkigt. Det är nämligen i mitt tycke världens absolut snyggaste skivetikett. A-sidan på LP, EP och singlar hade ett oskalat Granny Smith-äpple som motiv, medan B-sidan hade ett halverat äpple som motiv. Den klassiska varianten är djupgrön, men det finns varianter som är röda, orange, blåa, vita och säkert ytterligare varianter som jag för närvarande inte kommer på. Den sista original-LP:n som gavs ut under Apples första aktiva period, George Harrisons Extra Texture från 1975, har en äppelskrott på etiketten – som för att tydliggöra att man satte punkt för hela äventyret.

En glad spansk Billy Preston

En glad spansk Billy Preston.

Det var väl helt enkelt så att Beatles-medlemmarna tappade intresset för Apple redan på ett ganska tidigt stadium, men faktum är att man gav ut en del artister som blev (eller redan var) framgångsrika. Mary Hopkin var i övre tonåren när hon fick ge ut singeln Those Were The Days som blev en världshit och sålde i enorma upplagor. Flera av hennes singlar blev stora hits. Bandet The Iveys bytte namn till Badfinger och gav ut några storsäljande och fina LP och singlar på Apple (inklusive låten Without You som blev stora hits med Harry Nilsson och Mariah Carey). Ravi Shankar och Modern Jazz Quartet är andra kända namn. Phil Spectors klassiska julskiva återutgavs på Apple och James Taylors fina debutskiva kom ut på Apple. Billy Preston gav ut två LP och några singlar. Och till och med den klassiska kompositören John Tavener släppte ett par LP på etiketten. Även ett antal mer eller mindre märkliga eller osannolika artister fick chansen, som t.ex. ufo-fantasten Chris Hodge, London-avdelningen av Radha Krsna Temple (som faktiskt fick en stor hit!), cajunbandet Sundown Playboys och brassbandet Black Dyke Mills Band. En knasig blandning, men det är bland annat det som gör Apple Records så fascinerande.

Apple007

Vad sägs om en keltisk dödsmässa av John Tavener?

Så vitt det är känt fanns det också några figurer som försökte fånga The Beatles intresse utan att riktigt lyckas, vilket så här i efterhand kanske var lite olyckligt. Här kan nämnas en viss David Jones som är lite mer känd som David Bowie. Och en grupp vid namn Queen. En annan grupp som kunde ha fått ge ut sin debut på Apple hette Crosby, Stills, Nash & Young, men enligt uppgift la George Harrison in sitt veto eftersom han inte gillade The Hollies version av Harrison-låten I Need You. Graham Nash var nämligen med i The Hollies. Kanske lite småaktigt… Lite kuriosa är att även en svensk grupp vid namn Bamboo var aktuell för Apple, men så blev det inte. I den gruppen ingick Mikael Rickfors, som några år senare blev medlem i…The Hollies. Allt flyter ihop.

Äpplen kan vara blåa också. Engelsk pressning.

Äpplen kan vara blåa också. Engelsk pressning.

Men åter till det här med samlandet. Det kan väl inte vara så svårt att få ihop samtliga skivor som gavs ut på Apple Records 1968-1975? Ha! Inte ens om man nöjde sig med alla Apple-skivor som pressades i England skulle uppgiften vara särskilt lätt. Ett exempel: De första fyra singlarna gavs ut i en specialmapp betitlad Our First Four i extremt begränsad upplaga (ett exemplar levererades till drottning Elizabeth). Jag har sett en sådan till salu för 9 500 dollar. Därtill finns det engelska pressningar som antingen aldrig kom ut på marknaden eller bara såldes via postorder från Apple. Ett exempel på det första är LP:n Accept No Substitute med Delaney & Bonnie. Den hann pressas i ett antal exemplar innan man upptäckte att artisterna visst råkade ha kontrakt med ett annat skivbolag. Så kan det gå. Ett exempel på det andra, om jag har förstått saken rätt, är artisten Brute Force (ett artistnamn, förstås) som fick ge ut sin låt King of Fuh på Apple. På grund av den kontroversiella titeln (stryk ”of” och byt plats på de andra orden) såldes dock singeln enbart via postorder. 3 000 exemplar ska visst ha pressats, men var de befinner sig kan man undra. Den absolut mest sällsynta engelska Apple-singeln är dock den allra första. Den finns bara i ett enda exemplar och artisten heter…Frank Sinatra! Ringo Starr bad via ombud Frank Sinatra att sjunga in en specialanpassad version av The Lady is a Tramp som födelsedagspresent till Ringos fru Maureen, som var en stor Sinatra-beundrare. Hopplöst sällsynt. Men här kan man faktiskt lyssna på The Lady is a Champ.

Den mycket sällsynta David Peel-singeln. (Typisk USA-etikett)

Den mycket sällsynta David Peel-singeln.
(Typisk USA-etikett)

Det var de engelska pressningarna. Men det finns också USA-pressningar, varav vissa är egendomligt sällsynta. Och dessutom finns det varianter av varje enskild utgåva eftersom flera skivfabriker på skilda håll i landet användes. En av de ovanligaste USA-pressningarna är en singel med New York-hippien David Peel. Den gavs aldrig ut kommersiellt, utan skickades bara till radiostationer. Skälet? Återigen en kontroversiell låt, nämligen F Is Not A Dirty Word. Ordet som avses är förstås fuck och på singeln är varenda förekomst av detta ord censurerad. Förmodligen är det den märkligaste skiva jag har i min samling. Även USA hade för övrigt sin version a Our First Four, som också är mycket sällsynt.

Israelisk EP med gruppen Trash.

Israelisk EP med gruppen Trash.

Men nu måste det väl vara slut med sällsyntheter? Icke. Väldigt många länder i alla världsdelar utom Antarktis pressade nämligen sina egna varianter av Apple-singlar, många av dem med unika bildomslag och unika skivnummer. Den absolut mest sällsynta torde vara en sydafrikansk utgåva med Gene Rockwell som framför Mary Hopkins Those Were the Days på afrikaans. Rockwell hade inte ens kontrakt med Apple, men av skäl som jag inte går in på så fick han ändå ge ut singeln på den etiketten. Enligt en av de anställda på Apple var det fler sydafrikanska artister som gav ut skivor på etiketten, men inga andra exempel har dykt upp – så det är nog tveksam om det stämmer. Även Sverige kan erbjuda en och annan raritet, men då handlar det främst om bildomslag. Nyligen såldes en svensk Paul McCartney-singel med bildomslag för lite drygt 700 kronor och det finns svenska singlar av både Ringo Starr och John Lennon som håller minst den prisnivån. Den dyraste svenska Apple-singeln är nog dock The Beatles The Long And Winding Road som man får betala flera tusenlappar för. Har jag den i samlingen? Nej. Vill jag ha den? Ja. Blir jag en lyckligare människa om jag får tag i den? Ja, kanske i ungefär en timme. Men faktum är att jag ibland tar fram mina kära vinylskivor, luktar lite på dem, bläddrar igenom dem och blir överraskad av någon som jag har glömt att jag hade. Lite sjukt är det kanske, men det är en sjukdom som jag inte direkt lider av. Och en vacker dag kanske jag får för mig att sälja hela härligheten – och upptäcker att ingen vill ha dem. Nåja, den dagen den sorgen.

Sällsynt svensk utgåva från 1970

Sällsynt svensk utgåva från 1970.

Blast101

Äpplen kan även vara röda. Till och med på en amerikansk pressning.

Beaucoups10

Även Yoko Ono fick ge ut några schysta grejer på Apple.

BEaucoups8

En av de konstigaste Apple-utgåvorna, med ett cajunband från Louisiana som Ringo Starr gillade.

Beaucoups2

En holländsk utgåva av The Iveys debutsingel på Apple. De bytte strax namn till Badfinger.

Beaucoups13

En sällsynt svensk utgåva av Trashs första singel på Apple.

Blast102

Äpplen kan även vara orange.

Beaucoups6

Min ungdoms heliga Graal. Den här EP:n fanns bara på postorder och gavs ut i samarbete med glassbolaget Wall’s Ice Cream 1969.

 

 

Read Full Post »